SofiaStarstrukk

Finger injury update & Albarracín

(Pictures from Albarracín 2 days ago)

Jag skulle vilja prata om hur min fingerskada har påverkat mig mentalt och sedan en uppdatering hur fingret mår! 

Som många förstått så har mitt huvud inte riktigt accepterat denna skada. I början kändes det lättare, för då var jag ju verkligen "jätteskadad", men nu när jag fått klartecken om att börja klättra och träna på som vanligt igen så har huvudet inte riktigt hängt med. Jag jämför mig fortfarande med mitt gamla jag, hur min form var innan jag blev skadad. Jag jämför mig med andra som blivit skadade och kommer tillbaka ännu starkare bara några månader efter sin skada... Jag har känt mig väldigt frustrerad och nere pga det. Hur fan slutar en jämföra sig överhuvudtaget????? Help please. 

Jag har också helt plötsligt förstått innebörden med att vara "rädd" för sin smärta... Jag är alltid rädd att jag ska hamna på ruta 1 igen och få tillbaka min skada. Det är väldigt svårt att avgöra vad som är "okej" smärta, dvs smärta som inte är skadligt och vilken smärta som är ett varningstecken. Jag stampar på i ovissheten... Det kan ibland kännas jobbigt att åka o klättra ute, när jag inte kan prestera eller ens "klättra hårt". Allt känns som typ "waste of time" men jag vet ju att det inte stämmer. Det är bara sjukt svårt för mig att ha en positiv inställning just nu (aha eller typ alltid). Men jag ska lyckas ta mig igenom den här fasen också.

 

Finger uppdatering: Förra veckan så besökte jag mig "huvud" fysio, Andoni. Han gav mig bra besked, min skada är helt läkt så jag kan börja klättra igen. Jag kommer dock att fortsätta ha ont i några månader till, då min vävnad är så färsk och inte vant sig vid klättringen osv. Så det är ju himla bra besked! Jag har bara en indiba session kvar, sen är jag done med det också! Jag behöver inte heller tejpa fingret (vilket jag ändå bara tyckte gjorde ondare). Nu får vi hålla tummarna att min motivation kommer tillbaka också!

 

//

I would like to talk about how my finger injury have affected me mentally and also update you on how my finger is feeling!

So, as a lot of you might already know, my brain hasn't really been on my side during this injury. It was easier in the beginning, because at that time I was REALLY injured. But now, when I'm almost healed, my brain has started to fail me. Since my physio told me it's okay to start climbing and training again, my brain has switched to comparing mode. I compare myself to old me, before my injury when I was in a super good shape and I also compare myself with other people that recover from an injury. How fast they get strong and even stronger after their injury, and I'm just here swimming around in the water and have no clue what to do. How do you stop comparing at all?? Help please...

I've also started to understand the "fear" of feeling pain. I'm scared that I will go back to square one again, getting my injury back. It's hard to know if the pain you are feeling is "okey", not hurting you or if it's actually a warning sign and are hurting you. It can sometimes feel like "waste of time" going to crags here in spain and climb, because I can't climb hard or perform... I know it doesn't matter, I should just have fun... But come on. haha. I have a hard time staying positive and have a good head right now (or always..) but I will push through this phase also.

 

Finger update: I was at my main physio, Andoni last week. He told me that I can start climbing and training again! My finger is healed, but I will probably feel pain for a few more months because my tissue is baby fresh and needs to adapt to the climbing and everything. So it's really good information! I only have one indiba session left and then I'm done. I don't have to tape my finger either (which I didn't like either, I actually hurt more). So let's cross our finger that my motivation will come back too! 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas