SofiaStarstrukk

My issues

Äntligen tänkte jag lätta på hjärtat. Fan jag har velat skriva det här inlägget så länge nu, men det har alltid tagit emot. 

Jag har nu under en längre period mått rätt kasst mentalt. Jag har haft mycket ångest, känt mig nedstämd och inte gillat mig själv. Jag vet att mycket har o göra med att jag fan har mens var 3e vecka här... Vilket betyder att jag i princip har PMS hela tiden. Men sedan vet jag också att det ligger andra saker bakom.

I våras efter mitt senaste "break up", så tyckte jag om mig själv så himla mycket. Jag tänkte att fan, nu börjar jag blomma ut till en person jag faktiskt kan tycka om. Klättringen gick svinbra, jag träffade nya fantastiska vänner, jag hade bra flow mentalt, jag utvecklades och presterade bättre. Sedan flyttade jag hit till Barcelona och jag vet inte riktigt vad som har hänt...

Jag började resan skitbra. Jag presterade bra i klättringen, hittade nya vänner väldigt snabbt, gjorde saker hela tiden. Hade rent allmänt jävligt bra flyt. Men nu när jag har varit här ett tag, när relationerna inte längre är lika ytliga och när jag har presterat så bra som jag har gjort i klättringen, så har allt bara kraschat i mitt huvud. 

Jag har extrem ångest över mitt utseende, det grundar sig i att jag ställde mig på en våg här och såg att jag gått upp 2-3kg. Vilket för mig är väldigt ovanligt, då jag i mina yngre dagar typ aldrig pendlat i vikt vad fan jag än gjort. Jag har väldigt svårt att se ifall det är muskler eller fett... Inte för att det egentligen borde spela någon roll. Men efter detta så har mitt självförtroende farit åt helvete, klättringen har gått skit och jag över analyserar alla mina relationer här. 

Jag vet att detta är på grund av att jag tror att ingen tycker om mig för den jag är. Jag hade en svacka i tonåren då jag trodde att jag bara fanns till för att killar och män skulle få njuta av min kropp. Jag trodde att jag hade kommit över den delen, men den har snarare bara bytt skepnad. Nu gör jag allt för att alltid vara söt/snygg/vacker/sexig, klättra hårt, ha mycket muskler, snygg kropp, ja ni fattar. För varför skulle någon annars vilja vara med mig? Jag har ju inte någon bra personlighet. 

Jag VET att detta tankesätt är så jävla skadligt och dåligt. Men jag vet inte hur jag ska jobba bort detta. Jag vill klättra igen för att JAG tycker det är kul, inte för att bevisa något för någon annan. Jag vill känna mig bekväm att gå utanför dörren utan smink. Jag vill att folk ska tycka om mig för den jag är och inte för hur jag ser ut. Jag har inte riktigt heller satt fingret på vad det är med min personlighet som jag inte riktigt tycker om. 

Fan jag hoppas det blir bättre när jag börjar skolan och har mer att fokusera på. För jag vet att allting påverkar allting. 

 

//

I've wanted to write this blog post for a while now, but never got the feeling. 
I haven't felt tat good mentally for a while now. I've had a lot of anxiety, felt sad and not really liking myself. I know it has something to do with me having my fucking period every 3d week here, that means that I have PMS all the time. But there is also other stuff that bothers me.

After my latest "break up" this spring, I felt really good about myself. I thought I was starting to become someone I could really like. My climbing was amazing, I met new amazing friends, I had a good flow mentally and I developed and performed so good. Then I moved here to Barcelona and I don't really know what the fuck happened. 

This trip started soooo good. I did good in climbing, I met new friends fast, did stuff all the time och just had a really good flow. But now when I've been here for a while, when the friendships aren't that superficial and I have performed so good in climbing, everything just crashed mentally for me.

I have a lot of anxiety over my appearance, my look. That's because I weighted myself and saw that I gained like 2-3kg. For me that's not usual, before when I was younger I could do fucking anything and nothing happened with my weight. I have a hard time knowing if its fat or muscles... It doesn't really matter. But after this, my self-esteem have been shit, my climbing have been shit and I'm analyze my relationships here too much. 

 

I know that this is because I think that no one likes me for who I am. I had a period when I was a teenager, when I thought that I was only good for having sex with. I thought now that I had processed that part of my life, but I guess that the insecurity just changed shape. Now I do everything to always look pretty/hot/sexy, climb hard, have a nice body... yeah you get it. Why would anyone want to be with me otherwise? I don't have a good personality. 

I know that this way of thinking is so so bad. I just don't know how to not feel like this. I want to climb again because I love it, not because I want to prove something to someone else. I want to feel good about leaving the apartment without makeup. I want people to like me for who I am and not because of my appearance. I don't really know what it is with my personality that I don't like. 

I really hope it will be better when I start school and have other stuff to focus on. Everything affects everything.

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas