SofiaStarstrukk

Tankar #2

Jag måste erkänna att jag är i någon sorts "kris". När måste en bli vuxen egentligen? Bör jag vara vuxen vid det här laget? Ha eget hem, jobba på kontor, tänka på framtiden osv... Jag är liksom en tjej som fyller 22 i år, jobbar på carlings och bor hemma hos pappa.. Hur jävla vuxet är det?? Jag skäms alltid så himla mycket när folk frågar om jag bor själv... Nä, jag gör ju inte det, men många gånger måste jag verkligen poängtera att jag faktiskt flyttat hemifrån en gång men att den relationen inte var så lyckad... om då var jag ju "tvungen" att flytta hem igen... Jag tror att den riktiga anledningen till att jag skäms är mer för att jag faktiskt inte ens letar någon annanstans att bo... alltså tro det eller ej men jag trivs så jävla bra hemma haha. Såklart kommer jag skaffa eget, men måste det vara nu? Är jag kass som hellre vill resa för mina pengar än lägga en kontantinsats på en lägenhet? När måste jag ta tag i mitt liv på riktigt? Kan jag verkligen gömma mig bakom att jag vill resa? Haha alltså är så förvirrad och jag vet inte om jag gör rätt i att välja att resa.. Borde jag köpa lägenhet innan jag reser? Men om jag inte ens vill bo i Sthlm då? Så många frågor, alldeles för få svar. 

Det löser sig nog...

 

//

I need to be honest, I think I'm in some kind of crisis. When do I need to be a grown up? I'm 22 and living at my dad's place. I feel ashamed to tell people that... I think it's because I'm not even looking for some where else to live... I love living with my dad, we are so close and I'm almost never alone. Am I too old to live with my dad? when do I need to take care of my life? haha. Is it wrong of me to want to travel instead of buying an apartment? What if I don't even want to live in Stockholm? So many questions but no answers... 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas